För att se vilka "årets konstverk" som hitintills har blivit producerade,
klicka på respektive konstnärs knapp nedan.

(f. 1958, Västerås), bildkonstnär, verksam i Stockholm och Hultebo, Skinnskatteberg.

Maria är utbildad i Skulptur på Konsthögskolan i Stockholm 1982-87. Hon mottog Konstakademiens utställningsstipendium ur Folke Hellström-Linds fond 2022. Stipendiet omfattar en utställning vid Konstakademien, medel för att genomföra utställningen samt en utställningskatalog.

”Jag rör mig mellan två- och tredimensionell form. Transparenta material, skikt, fiktiva och verkliga rum.

Med skulptörens medel, material, volym och omgivande rum, vill jag undersöka abstraktion – i olika bemärkelser – i relation till fysisk plats för verket.”

... läs mer om Maria: www.koolenhellmin.se

... så tillverkades pärlan: 

“Sedan mycket liten har jag ritat, tecknat och målat. Det har inte varit tveklöst med den konstnärliga och kreativa banan. En del tavlor är från mina drömmars och tankars värld, andra direkt ur verkligheten. Jag vill ställa samman färg och form till en många gånger oväntad bildhändelse” Måleriet är viktigt för mig liksom arkitekturen som hör ihop. Livet kan beskrivas som en scen där allt kan hända…”

   ... läs mer om Jeanette:   https://www.jeanettekarsten.com/

DAGA WENNERSTRÖM

48x36 cm.  Gicléetryck

.

När jag var sjutton år bestämde jag mig för att bli konstnär och det har jag varit i femtio år ifall man räknar in studietiden.

Min senaste utställning var på Scandic Grand Central i Stockholm och den livade upp Teaterbrasseriet mitt i Stockholms City i 6 månader! Maj - Oktober 2023

    ... läs mer om Daga:     daga-wennerstrom.se

EVA SPIKBACKA

fotopolymer och högtryck 38x43 cm

Eva är född 1980 i Österbotten, Finland, och är yrkesverksam som bildkonstnär i Stockholm.

Hon är utbildad på Novia University i Finland och på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm som projektstudent. Eva har ställt ut runt om i Sverige och Finland. 2014 deltog hon i projektet SLUSSEN, ett samarbetsprojekt med deltagare från Konstfrämjandet, Grafikskolan i Stockholm, Kungliga Konsthögskolan och Grafiska Sällskapet.

Eva kallar sig grafiker, hantverkare, bildmakare, konstnär. Hon utforskar tryckets processer och bygger upp bildvärldar att röra sig i för att gestalta mikroskeenden i rummet i tiden.

   ... läs mer om Eva: https://evaspikbacka.com/

BIRGITTA SAMUELSSON

serigrafi 28x28 cm

Så här säger Birgitta själv ”Mina motiv är ”halvabstrakta” strukturer av vatten och musik – ibland med figurativa inslag. Jag vill att mina bilder ska vara mångtydiga”. 

Birgitta har sina rötter i norra delen av Sverige och använder sig ofta av teman musik och vatten – gärna i serier. Rytmen i bilderna är viktig, från det lilla formatet till stora gester, och hon har specialiserat sig på arbete med konstnärligt planglas i arkitekturen.

Birgitta utbildade sig i måleri, grafik, murala tekniker, och erhöll som en av de sista eleverna gesällbrev i handpapperstillverkning på Tumba Bruk, Konsthögskolan i Stockholm och Hochschule für angewandte Kunst i Wien. Vidareutbildning på Arkitekturskolan och KKH:s glasavdelning.

Screentrycket är ofta utgångspunkten i mina offentliga arbeten.

Birgitta är representerad på bl.a Skaraborgs sjukhus i Skövde, St. Görans sjukhus, Södersjukhuset och Kevinge Servicehus för att nämna några.

Titta på hennes hemsida: https://birgitta-samuelsson.se/

MAJA KRISTIN NYLANDER

Foto / Fine Art Print 34x34 cm

”Hennes rörelse blev till min är ett fiktivt självporträtt från ett pågående arbete med en serie bilder som på olika vis gestaltar frånvaro. Mina bilder är omsorgsfullt iscensatta och arrangerade, det är minnen, symboler och kroppar som samspelar i associativa scenerier där yttre och inre världar möts.”

Maja Kristin Nylander är verksam i Göteborg med ateljé på Konstepidemin.

Utbildad vid Napier University School of Film & Photography, Edinburgh, och University of Wales, Newport School of Media and Design.

Hon har tilldelats ett flertal stipendier och har en rad utställningar i Sverige och utomlands bakom sig.

MARI RANTANEN

Screentryck 35x48 cm

Per-Olof Nilsson är född 1946 i Halmstad, bor sedan 2004 utanför Löderup i Skåne. Har studerat på Konstfackskolan (måleri 1973-75) och på Konsthögskolan (grafik 1975-81).

Titta på hans hemsida: www.perolofnilsson.se

  ”Egentligen känner jag att man borde sluta vara konstnär och agera istället, för läget med klimathotet är så allvarligt. Men jag kan ju inget annat. Och kanske kan jag nå ut med dessa frågor när jag bearbetar dem i mina bilder? Det finns möjligheter för konsten att spela roll. Kulturella uttryck har stor makt och kraft.” Så konstaterar Gittan Jönsson i en intervju och fortsätter. ”Livet självt inspirerar mig. Vad det är att vara människa. Att finnas till på en viss plats i världen. Jag försöker formulera mötet mellan det inre jaget och det yttre, samhället runtomkring mig i bild. Kulturupplevelser är ett viktigt stoff i min process, alltså musik, klassisk såväl som experimentell, opera och jazz. Att möta samtidskonst såväl som historiska verk. Teater och film, ja allt som ger nya vinklar på vad det är att leva NU.” 

  ”Med rötter i 70-talets kvinnorörelse är hon en viktig ledstjärna för generationer av efterföljande”, skriver Konstnärsnämnden och tilldelar henne sitt stora pris. Vi gratulerar Gittan Jönsson! Samtidigt som boken ”Panik i brevlådan” full med serieteckningar utkommer och jag letar efter var målningen ”Diskkasterskan” från debututställningen 1978 finns.

Titta på hennes hemsida: https://gittanjonsson.se/aktuellt.htm

  Ulla Forsell was born in 1944 and has been studying at the College of Art and Design in Stockholm and in Holland. She now lives in Stockholm and has her own workshop there in which she has been creating glass since 1974.

  She is quite famous for her circular dishes with “three-dimensional” application of flowers, leaves and fruits. She has also been working a lot with mirrors and the reflection of light and colour on them.

  She has been inspired by old museum collections, baskets of solidifying flowers and grapes, bottles, funnels and magic drops from laboratory, botanic, old window glass and grandeur mirrors.

  Ulla Forsell is represented at the National Museum in Stockholm, Röhsska Museum in Gothenburg, Corning Museum of Glass in New York State, Victoria and Albert Museum in London, Museum für Kunst und Gewerbe in Hamburg.

Titta på hennes hemsida: https://ullaforsell.se/

För information om Kaj hänvisar vi till Kajs hemsida eller till galleri Heras hemsida.

Titta på Kajs hemsida:  https://kai-savelsberg.de/

Eva Zettervall

"Ofelia" serigrafi 43x38 cm

Eva Zettervall är en framstående svensk konstnär, målare, grafiker och skulptör som har spelat en betydande roll i det svenska konstlivet.

Genom åren har hon utforskat och gestaltat viktiga köns­politiska frågor med kraft, mod och en nypa humor i sitt konstnärliga skapande. Eva Zettervall tar upp dagsaktuella ämnen relaterade till makt och kön, och hon utmanar betraktaren genom motiv som kretsar kring parrelationer, sexualitet, könsroller och handlingsutrymme.

Med sina verk skapar Eva en dialog och reflektion kring samhällets normer och utmanar betraktaren att ifrågasätta och utforska olika aspekter av den mänskliga erfarenheten.

Läs om på Eva på Wikipedia:   https://sv.wikipedia.org/wiki/Eva_Zettervall

Han är mest känd som grafiker och då som Stockholmsskildrare, men han har också skildrat både Paris och Venedig med sin säregna och personliga ton.

Många av hans Stockholmsbilder, etsningar och torrnålar från de senaste femton åren, finns samlade i boken Stockholm nyligen, från år 1990. Hasse Lindroths målningar uppvisar också en mycket personlig ton.

Nämnas bör hans serie målningar, med motiv från den nu nerlagda järnvägen, La Petite Ceinture, i Paris.

Hasse Lindroth var en av konstnärerna som drev Nationalgalleriet.

Titta på Hasses hemsida: https://www.hasselindroth.se/

Det tunt och skickligt drejade stengodset i mattsvart glasyr har kommit att bli Ann-Sofies kännetecken, men hon arbetar också med andra tekniker och material, när det passar form och uttryck bättre.

Både hennes keramiska bruksföremål med enkla och självklara former och de skulpturalt bearbetade ovalerna kännetecknas av en rofylld koncentration. Ann-Sofie var med och startade Kaolin 1978 och har sedan dess varit en drivande kraft i verksamheten.

Titta på Ann-Sofies instagram:   https://www.instagram.com/annsofie_gelfius/

  Visningen av Ecce Homo sammanträffade med Europride 16 juli 1998. Dåvarande domprosten Tuulikki Koivunen Bylund i Uppsala domkyrka besökte bergrummet på Södermalm och var den person som upplät och bjöd in konstnären att visa bilderna som diabildvisning i kyrkan under kulturnatten 16 september 1998.

  Tre meditationsgudstjänster hölls då Elisabeth Ohlson visade bilderna samt spelade klassisk musik och förklarade varje bild. 12 000 besökare registrerades samtidigt som Livets ord demonstrerade utanför domkyrkan. 

  Diabildvisningen ledde till att domkyrkan bombhotades och att dåvarande påven Johannes Paulus II ställde in en planerad audiens av ärkebiskop K.G. Hammar.

  Trots detta turnerade utställningen under två år i Sverige och i Europa, vilket ofta ledde till upplopp och demonstrationer. De starkaste reaktionerna var demonstrationerna utanför och inne i Annedals kyrka i Göteborg, november 1998, samt tumulten utanför Norrköpings stadsmuseum då konstnären Elisabeth Ohlson försökte dokumentera demonstrationerna som slutade med att konstnären fick skydd och lämnade staden med poliseskort.

Titta på Elisabets hemsida:  https://ohlson.se/

   Det konstnärliga uttrycket är en bearbetning, dämpning och förvandling av ett landskap och ett levt liv. Det är den underliggande principen. Att en verk är skapat av en hand och ett temperament har stor betydelse, speciellt i en tid med mycket digitalt fokus.

  Yngve Henriksen: "Det visuelle mangfoldet som bor i selve landskapet ser vi og opplever vi på ulike vis. Hva vi ser og tenker om det baserer seg på ens egne erfaringer og opplevelser, men det er det samme landskapet vi bor i. Jeg har en opplevelse av at landskapet er av både sterk fysisk og mental karakter. Det bor så mye poesi i det, og mye av vår identitet. Det blir et slags speil på hvem vi er. Jeg tenker at det å åpne blikket ut mot landskapet også er en måte og åpne en indre horisont på. Et sted å feste blikket. Bilder er historier du kan velge å gå inn i, og bilder ser man også med sitt indre øye. Bilder er for meg sjelens speil. Det er ordløst alt sammen. Det er derfor jeg maler".

Yngve Henriksen är född 1965 och bor och är verksam i Svolvær, en stad i Lofoten i Nordnorge. Från 1983-1985 studerade han grundläggande konst och konsthantverk i Lofoten och fortsatte sedan sin utbildning 1988-1990 vid Statens Högskola för konsthantverk och design i Bergen. Bland hans offentliga arbeten märks bland annat utsmyckningar för Thon Hotel Lofoten, SAS Hotellet Svalbard, Oslo Tingshus, Kystverket Kabelvåg, Leknes Lufthavn, Universitetet i Tromsø och Centralsjukhuset i Karlstad

Läs mer om Yngve:   https://sv.wikipedia.org/wiki/Yngve_Henriksen

Det är typiskt för Mikael Wahrby. Han ser en byggnad och ägnar dagar av arbete för att dokumentera det på ett vitt papper. Det kan vara ett föremål, så som ”Årtull” från 1995 på Moderna museet. På museet har han fyra verk, ett är dokumenterat med foto. Till Konstsällskapet utförde Mikael Wahrby 2005 en bild av en snickarglädjeveranda i tekniken akvatintetsning. Den heter ”Enen” därför att på andra sidan verandan, som ses från sidan, finns en hög enbuske. Motivet kommer från släktgården i Sankt Annas Skärgård.

Till höger i bilden spelar solblänket på husets vita knut, solstrålarna ”skojar som popcorn”.

Mikael Wahrby är en mästerlig skildrare av ljus och skugga, oftast i detaljrikt svartvitt. Det är tingen och rummen han lyfter fram, för att ge dem liv, ofta genom dramatisk ljussättning och raffinerade skuggmönster. År 2014 tilldelades han Nils G. Stenqvists minnesfonds stipendium för sin ”kärlek till kopparplåtens möjligheter” och sin ”kärlek till motiven, såväl som till hantverket i sig självt.” Han var under många år lektor vid den skola där han själv en gång studerade.

Mikael Wahrby tryckte senare ofta Torsten Renqvists grafik, han som en gång 1964 tilldelades pris på Biennalen i Venedig för sin koppargrafik. Han tryckte hans träsnitt som serien ”Djur” till Föreningen för grafisk konst. Sent i Renqvists liv tryckte han även hans sista blad ”Horisontdykare”, torrnål 1998. 

Se mer om Mikael: https://ed-art.se/sv/konstnarer/91__mikael-wahrby/

   ”Jag är ganska fantasilös egentligen, jag återanvänder väldigt mycket”, säger Lena Cronqvist i en intervju. Det kan kanske stämma. Men absolut inte fantasilös! Men det finns naturligtvis mängder av variationer, glidningar åt olika håll. Lena Cronqvists bildvärld bottnar i den egna, den privata hemmiljön i ett borgerligt hem i Karlstad och ett liv med författaren Göran Tunström, som avled 2000. Föräldrar, syskon och inte minst hon själv agerar och dramatiseras åt det allmänmänskliga. Men också mot kunskaper om en komplicerad omvärlds grymheter. Vi känner igen. Hon undersöker den kvinnliga blicken och den kan vara intensivt avslöjande. Vem före henne har skapat sådana kraftfält med sådan integritet? Två doktorsavhandlingar har lagts fram, böcker skrivits och utställningar gjorts. Man skulle nog kunna säja att hon är en av den samtida konstens mest betydande konstnärer. ”Hon är stor! Hon är som Munch!” Så skrev en författare som mötte ett skri.

  Konstsällskapets båda grafiska blad ”Flicka med guldfisk” visar en flicka med en glasglob med vatten framför ansiktet. En fisk simmar. Men kan den simma fritt? Blir den uppäten? Eller är det bara en slinkig godisfisk av gelé?

  ”Lena Cronqvist har gått sin egen väg. Kanske just därför har detta egensinniga konstnärskap haft en enorm betydelse för en yngre generation konstnärer. Genom Cronqvist blev det plötsligt tillåtet att måla stort och privat, att stiga ned i grumliga vatten och i borgerlig förljugenhet, att blotta egen nakenhet, att måla sorg.” Så skrev Mårten Castenfors i katalogen till den stora utställningen på Liljevalchs konsthall.

Mailis Stensman / MS

Se mer om Lena:  https://konstakademien.se/events/lena-cronqvist/

  ”När jag slutade på Konsthögskolan 1983 inledde jag ett intensivt arbete med att utforska färgträsnittets varierande uttrycksmöjligheter. Vid ett bord i ateljén handtryckte jag på tunt japanpapper. Press hade jag inte. Jag provade mig fram med gummivalsar, sked ...
Jag blev besatt av träsnittets speciella karaktär. Som att finna ett musikinstrument.

  Periodvis har jag varvat måleriet med träsnittet och i perioder då måleriet gick i en riktning jag inte tyckte om, blev träsnittet det som gav mig ny lust och energi.

  Träsnittet kom att utvecklas till ett konstnärligt medium inom den moderna konsten i Europa efter att de japanska mästarna som Hokusai, Hiroshige och Utamaro med flera gjort sitt intåg. Konstnärer som van Gogh, Gauguin, Munch med flera tog starka intryck av denna konstart och gjorde den till sin egen.

Stock för stock börjar bilden ta form, ofta stora. Att handskas återhållsamt med detta medium ger en starkare bild, en enkelhet skall eftersträvas, utan bilden tappar intensitet … Det är misstagen jag lärt mig av och som gett mig nya idéer.” Texten är hämtad ur ”Om träsnitt”, som planeras få bokform om något år. 

Våren 2002 inbjöds Mac Hamilton visa sina träsnitt på Östasiatiska museet under rubriken
”Det förtrollade ögonblicket”.

Mailis Stensman / MS

Se mer om Mac: https://www.machamilton.com/

  Ett genomgående tema i den Stenqvistiska produktionen är de subtila livsyttringarnas underbara form och färgrikedom, som ofta ställs i motsats till makrokosmos ofattbara oändlighet och rymdaltets isande kyla.

   Än befinner vi oss inne i cellernas minsta delar, än i den geologiska skapelseprocessens dynamiska omvälvning. Än svävar vi i rymdens svarta evighetstystnad som stumma betraktare av reminiscenser av biologiskt liv, än när vi med förstoringsglasets hjälp ned till gråstenens skrovliga yta, som av de primitivaste växternas målmedvetenhet oändlig långsamt erövras.

  Naturens former återfinns förunderligt likartade i såväl det lilla som det stora. Nils G. Stenqvist hjälper oss att se. Han visar oss livets minsta gemensamma nämnare.”

Urban Alm

”Ofta börjar jag med ett litet och obetydligt fragment av naturen som jag förenklar och förändrar under mitt arbete – i förhoppningen att bli överraskad”

”Jag har hela tiden behov av att överraska mig själv när jag arbetar. En bild som inte har inneburit en överraskning måste man vara misstänksam mot, den är förmodligen inte bra. Att växla mellan olika tekniker leder ofta till överraskningar, liksom att byta material eller format.”

Nils G. Stenqvist

Texterna ovan är hämtade ur katalogen till utställningen ”Tecken från livet” i Konsthallen i Hishult 11 september – 7 november1999

Se mer om Nils:   https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=20143

   Hans Wigert var en svensk målare och grafiker.

   Han förknippas ofta med den norrländska naturen och blev känd som en av de stora samtida naturskildrarna i Sverige. Naturintryck och människor i expressiv stil med brutalt kantiga linjer är karakteristiskt för Hans Wigerts verk. Oljemålningar, etsningar, grafik och litografier ryms i hans konstnärskap. Förutom sina skildringar av naturen gjorde han också porträtt, modellstudier och stilleben i en romantisk-expressionistisk stil, med vissa impulser från Evert Lundquist.

   Hans Wigert finns representerad på bland annat Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm, Norrköpings Konstmuseum och Kalmar konstmuseum.

Se mer om Hans:    https://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Wigert

Se mer om Lizze:   https://sv.wikipedia.org/wiki/Lizzie_Olsson_Arle

Det finns mycket bus i hans konst och det finns närhet till Flexusrörelsen och i botten studier av Marcel Duchamp och Dada. Det är klart att han då på 1950-talet var tvungen att fly bibelbältet i Småland. Och det gjorde han tidigt. Men han återkom med många utställningar runt om i landet och han blev professor vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och därtill professor vid Académie des Beaux-Arts i Paris.

  Moderna museet i Stockholm gjorde en separatutställning med honom 1987 som visades internationellt. Han klädde in sina skulpturer helt med plåster och göt stora skulpturer i brons och sent i livet gjorde han praktfulla och roliga glasskulpturer likt skånska spettekakor. Han ställde ut dem stort på Louvren och på Nationalmuseum i Stockholm. Månadsjournalen bjöd mig till Paris för att se och skriva om detta märkliga. Jag åkte, jag skrev road och ville träffa konstnären. Han kom och hämtade mig i en grön Jaguar och vi två smålänningar pratade i hans stora ateljé full med stora skulpturer. Vi talade då speciellt om konst utförd av glas vid Cirva i Marseille. Han övergick senare till att utföra några verk i Glas­riket i Småland!

MS

Se mer om Erik:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Dietman

  Torsten Renqvist var en svensk skulptör, bildkonstnär och författare född Ludvika. Han bedrev studier vid Otte Skölds målarskola, på Kunstakademien i Köpenhamn respektive Konstakademien i Stockholm samt utlandsstudier under en period i London.

  Renqvist var 1955-1958 verksam som lärare på Valand i Göteborg. Det är främst som skulptör vi känner honom, ofta i materialet brons, människor och djur med personligt uttryck har avbildats av Renqvist.

I hans måleriska produktion märks expressionistiska målningar.

   Dörren ställdes på glänt. Men ser man på hennes cv, den ligger på nätet, så förstår man nödvändigheten av sådan strategi. Hon har gjort filmer, skapat skulpturer, varit rektor för Konsthögskolan, chef för Dramaten ...

Marie-Louise Ekman har utfört en mängd grafiska blad i olika tekniker.

Konstsällskapets blad är utfört i en snabb teknik, färgserigrafi på tunt japanpapper, och det är mycket bus som fyller bildytan. Mycket bus fyller också en serie på tjugo litografier ”Monument” tidigare målningar på samma tema. Olle Baertling lär inte ha blivit så glad. ”Alla verk i serien ’Monument’ har Olle Baertlings motiv som bakgrund. Så placerade jag helt enkelt mina egna figurer, som Picassos damer och mina egna barn i form av fåglar, på podier i målningarna.

   Blir något placerat på ett podium blir det på något sätt förstelnat till en skulptur. Som ett minne av en förgången tid.” Så skriver Marie-Louise Ekman själv i en text om en svit fina rackartyg.
Ett riktigt monument utför hon 2002 till Dramaten. Det är utfört i brons och föreställer skådespelaren Margaretha Krook. Klappar man hennes kind, den är blank av klappar, känner man värmen. Den är varm!

MS

   Kring 1980 fick Lars Millhagen ett uppdrag att utföra ett konstverk till en viktig vägg i Regeringskansliet, Rosenbad. Han skissade ambitiöst och visade i modell hur verket skulle se ut. Kungl. Byggnadsstyrelsen ville inte. Då hängde det på brukarparten. Då gör jag en utställning med samtliga konstverk, förstod att jag skulle vara lite extra försiktig med Millhagens verk. Jag arbetade vid den tiden på Statens konstråd. In kommer statsministern – det var Fälldin – och han visade med tydlighet vad han tyckte. Han blängde ilsket på mig. Då var det väl klippt. Statens konstråd hade som regel att inte teckna kontrakt med konstnären utan positiv reaktion från brukarparterna.

  Men Justitiedepartementet skulle också in i Rosenbad! Jag upptäckte till min glädje att bland dem fanns konstintresse. De skrev ett jättefint brev om hur de såg fram emot att få se detta konstverk i Rosenbad. Så kom en relief i trä med dominant teckning i rödkrita till Rosenbad! 
”Rödkritan har sedan renässansen använts av många …  Leonardo da Vinci utförde flera av sina ’monumentala’ idéer enbart som teckning i rödkrita. Rödkritan är på det sättet ett material som antyder det otroliga … imaginära och poetiska rum. ”

  Så skrev Lars Millhagen om verket i Rosenbad. Det var senare han ombads göra ett grafiskt blad till Konstsällskapet. Det blev rött som rödkrita och det trycktes på Österlen nära hans lant­ställe i Maglehem. Glad, kommer jag ihåg, han berättade om att han cyklade till tryckaren och gjorde vårt blad både där den röda linjen, konturen bygger upp bilden med de måleriska partierna, till en abstrakt bild som i sig har en båtform. Han visste sin situation och vilken bild han valt.

MS

Se mer om Lennart:   https://sv.wikipedia.org/wiki/Lennart_Aschenbrenner

  Ett sätt att närma sig är att se verken som ett utforskande av gränser. Mellan liv och död, människa och djur, kvinna och man. Utan de kläder civilisationen gett oss, tycks konstnären mena, är skillnaden inte så stor mellan det ena och det andra.
De masker Henrik Allert gör döljer därför inte människan utan avslöjar henne som den hon innerst är. Masken är natur buren som ett ansikte.

Text av Elisabet Haglund och David Björklund

Se mer om Henrik:   https://www.henrikallert.se/index.htm

Berta Hansson (1910-1994) debuterade 1943 på galleri Färg och Form i Stockholm. Målandet och tankar kring konst hade funnits med henne sedan uppväxten i jämtländska Hammerdal. Skapandet tog fart när hon som nyexaminerad folkskollärarinna fick tjänst i västerbottniska Fredrika i mitten av 1930-talet. Skolbarnen blev hennes modeller och barnmotivet kom att följa Berta Hansson livet igenom, alltid skildrat med en kärleksfull blick.

Efter tio år lämnade Berta Hansson läraryrket och kom därefter att helt ägna sig åt konsten. Hon flyttade till Stockholm och lärde känna en grupp äldre kvinnliga etablerade konstnärer, däribland Siri Derkert, Vera Nilsson och Ninnan Santesson som alla blev viktiga förebilder och vänner.

Berta Hansson växlade ofta mellan olika tekniker. Hon tecknade, skulpterade, gjorde textila arbeten och målade. Mot slutet av livet blev hennes syn gradvis sämre. Trots detta slocknade aldrig hennes brinnande skaparlåga.

Se mer om Berta:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Berta_Hansson

Maija har ett djup i sitt skapande som är närapå otidsenligt, det är evigt. Det är tidskrävande. En idé kan behöva ett decennium på sig för att falla på plats, och orden var inget undantag. Allt är ett djupdykande i det undermedvetna. Verken springer ur ett undervattenstema, där de finska namnen för olika sorters alger fått ge vidare inspiration ur både drunknande och extas. Vi rör oss mellan barndomsminnen, naturförnimmelser och själva känslan i måleriprocessen.

I utställningen presenteras också en bok med både text och bild, eftersom Maijas målningar en dag började tala i dikter. Hundratals bilder och skulpturer har under åren blivit till hundratals dikter, och i boken presenteras ett urval av dessa. Maijas poesi är bilder, på samma sätt som hennes konst är poesi. Allt är ett, allt fördjupas och blir ett eko av hennes egen poetiska och konstnärliga strävan.

Att gå in i Maijas konst är att gå så långt att även en själv transformeras. Det skapade blir något verkligt. Dikternas rum och de rum som målningarna öppnar blir det sköna som färgar av sig på tillvaron i stort. En ny värld träder fram genom hennes poetiska blick; En värld där det är mörkt under ytan men där vi ändå försöker mötas i det sköna. Allt är förgängligt och allt är evigt i Maijas underbara bildvärldar.

Maija Lempiäinen Nyrén
Född 1957, Nystad, Finland
Bor och arbetar i Stockholm

              se mer om Maija på hennes hemsida: https://www.empa.se/

Broms, Birgit (1924-2008), svensk målarinna.

Rytm och rörelse präglar Birgit Broms måleri när hon fångar sina fartfyllda skridskoåkare. Det är ett favoritmotiv, som nästan har blivit synonymt med konstnären själv.

Hennes produktion är sparsmakad och hon håller sig konsekvent till få ämnen: stadsbilder, fasader, skärgårdsbåtar och skridskoåkare. Hon avbildar dem inte för avbildandets skull utan mera för att lösa form- och färgproblem. Hon förenklar och abstraherar och låter ljuset bära fram motiven.

Man kan inte beskriva Birgit Broms konst om man går förbi porträtten, en genre som hon började med i slutet av 1970-talet. Det var inte så att hon fick beställning utan hon bad själv att få avbilda personer vars ansikten hon fann fascinerande. Den förste hon bad var Erland Josephson och det följdes av beställningar från både porträttsamlingen på Manilla och Statens porträttsamling på Gripsholm.

Birgit Broms var gift med konstnären Ragnar Sandberg 1960-1972.

Se mer om Birgit:   https://sv.wikipedia.org/wiki/Birgit_Broms

De blir till mönster, planer för trädgårdsanläggningar, arkitektur, scheman för elöverföring, eller planer för gatunät med ett centrum för strålande boulevarder. Lars Englund visar att noggranna teknik och materialbeskrivningar kan vara lekfulla och till och med sinnligt lustfyllda. Råa material från industriell tillverkning som plast, gummi, betong, maskinfilt och olika metaller förmerar sig, växer som celler till konglomerat av stor skönhet. Det oorganiska får organiska och sensuella uttryck.

  Det finns beröringspunkter med den internationella minimalismen, men Lars Englunds grundformer ordnade i långa serier klår det mesta. Kanske kan den islamska ornamentikens upprepningar, flätande och sammanhållande slingor ha inspirerat? Den islamska geometriseringen bygger på en rörelse bort från och in mot centrum. Man startar i en punkt och rör sig i en böjd linje och återvänder till begynnelsepunkten, den böjda linjen ändrar hela tiden riktning och hejdar tidens lopp samtidigt som den i nuet bär framtiden.” Så skrev jag om ”Rymdbärverk” i en bok om konsten i Flemingsberg, 2007.

Mailis Stensman / MS

Se mer om Lars:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Englund

  ”Jag har alltid haft tecknarens och målarens syn på rummets och ytans förvandlingar även när jag använt t ex himlen som underlag: använt rummet som vore det en yta. För mig har mina svävande teckningar och tidigare drakar varit en sorts redskap att se med. Samtidigt har jag ju hela tiden velat nå den punkt där verktyget och bilden av verktyget sammanfaller. Kanske är vår tids konst mer ett redskap att se med än en strävan efter ’murad’ slutgiltighet. En trampolin att hoppa från.” Så skriver Curt Asker fint i sina självbiografiska anteckningar. 

  Då berättar han om sina drakar, konstverk som han på olika sätt får upp i luften och som använder himlen som akvarellpapper. Eller som glipor mot stenmurar eller tät grönska i centrala Paris kan dessa svävande drakar få oss att upptäcka en poetisk bild i det kommersiella bruset. Konstsällskapets blad är en litografi tryckt med en sten, ett hörn är borta, som kanske någon annan konstnär eller Curt Asker själv tidigare har använt. Den bilden är borta för hans nästa äventyr bilden ”Frö” som tycks lyfta från sitt underlag.

  ”Spinozas uppfattning av tiden som en orörlig bild i den oföränderliga evigheten är för mig ett bra utgångsläge att försöka gripa ögonblicket i flykten.”

  År 1984 representerade Curt Asker Sverige på Biennalen i Venedig.

MS

I det moriska Andalusien inspireras han av ornamentiken i det medeltida Alhambra, i Lejongården. Han skapar mönsterbilder med rapporteringar åt alla håll, även spegelvänt. Funnes ett Nobelpris i mönsterteckning borde det ges till Lennart Rodhe. Hans grafiska produktion är rik och hans skisser till mönster gigantisk. Han skapar mönster på tyg och på mattor. ”Shiva” meter efter meter tryckt på sammet blev till praktfulla ridåer. 

  Till Thielska galleriet gör han två mattor, en ”Källan” där solblänket glittrar i en vattenyta. En rörelse något djupare i vattnet på en räfflad sandbotten. Så som det en solig sommardag kan se ut, om jag går med bara fötter i vattnet vid strandkanten. 

  ”Jag tycker inte om mattor. De samlar bara damm. Men en målning ser annorlunda ut på golvet än på väggen. Perspektivet gör att bilden blir förskjuten. Textil ger mig en möjlighet att se vad jag ej sett. Det handlar inte om tekniken, det handlar om vad man ser!” Han berättar inför min bok ”Rodhe som textilare”, 1995.

Se mer om Lennart:   https://www.lennartrodhe.se/